chili&garlic

Skafferiet på Söderslätt

Bih "Facking" Jolokia!!!

8 Comments »

Nu får jag krypa till korset.

Döm om min förvåning när jag idag blev av med min oskuld. Jag, som hela tiden hävdat med skammens rodnad att jag inte riktigt gillar den typiska Chinense-smaken, tog fan i hampan och skördade en av mina Jolokiasar. Tanten skulle nämligen bygga min favoritchili och nu var det min själ dags.

Jag delade den på mitten och tittade på den. Läskigt knottrig och farlig tittade den tillbaka på mig, men eftersom min kagiga fyraåring stod och tittade på mig kunde jag inte visa vilken fjolla jag är, så jag satte tungan emot det vita fruktköttet för att en gång för alla se hur jävlig världens starkaste chili verkligen är. Hmmm, inte så farligt, var min omedelbara reaktion. Sen hände inget, och inget…… men satte det lös. Visst, det var starkt, det var mycket starkt, men det var en behaglig hetta som spred sig jämnt till hela munhålan och vidare ner i svalget. Inte alls som det irriterande läppsvidet man kan få av vissa sorter utan en dov bredspektrasmärta som i sin helhet gav en pervers njutning sjukt nog.

Smaken var alldeles fantastisk. Visst fanns det antydan till den specifika smaken av Chinense, men de andra frukttonerna tog över på ett mycket subtilt sätt trots sin sjuka hetta.

Pågafan stod bara och tittade förundrat på sin, i hans värld, mentalt mycket skruvade pappa. “- Var det mycket äckligt eftersom du ser så konstig ut?” kom det.

Nåväl. Jag finhackade en halv och slängde i nästan allt i chilin ca 5 minuter innan servering. Jag tänkte att det här kan gå åt skogen och bli alldeles för starkt då tanten också skulle äta (barnen hade en egen kastrull). Men det blev bra och Christin tyckte att det smakade fantastiskt. Jag tog resterande i min portion och fick upp hettan ytterligare. Helt fantastiskt. Jollisen hamnar numera på min topp 3 lista.