Jag har tappat sugen. Två gånger. Vet inte om jag kommer att få tillbaka den, men det känns som att jag är skyldig er att berätta varför.

Det blev ju en bra skörd vitlök i år. Tror att det blev närmare 300 lökar i hyfsad storlek. Den blev omhändertagen efter alla konstens regler. Trodde jag…

När jag kom ut i garaget för att titta till dem efter 3 veckor hade minst 75% av skörden ruttnat. Lökarna var mjuka och rent geggiga. Sorglig och bedrövad gallrade jag ut de få som var friska och lyckades få fram tillräckligt många för utsäde till nästa år. Tyvärr fick jag ta vad där var och de stora fina som jag valt ut för utsäde tidigare fanns no more. Jag har alltså tappat tre år av tillväxt i genbanken.

Nåja, i med dem i jorden 2:a veckan i November och hoppas på det bästa.

Nästa motgång kom förra veckan när stormen tog mitt växthus.

Får se vad försäkringsbolaget säger och ifall våren medför lite mer friskt mot.

För er som vill testa kommer receptet här…..

Jalapeno Poppers

Receptet ger ca 15 stycken Jalapeno Poppers.

Ingredienser

15 st färska jalapenos (gröna eller röda)
300 g Västerbottenost
1-3 klyftor vitlök (man eller mus?)
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
Några droppar liquid smoke
3 st ägg
3 dl skormjöl/ströbröd
Ett par nypor färsk oregano
Olja till fritering

Gör så här

1. Skär ett snitt i varje jalapeño på längden utan att skära igenom.
2. Gör ett tvärsnitt vid skaften.
3. Öppna jalapeñon försiktigt och kärna ur. Skaften ska vara kvar.
4. Rör ihop ost, hackad vitlök, liquid smoke, salt och peppar.
5. Fyll jalapeñon försiktigt med osten.
6. Stäng öppningen genom att trycka till lite försiktigt.
7. Vispa äggen i en skål.
8. Blanda skorpmjöl och oregano i en annan skål.
9. Doppa jalapeñon först i ägg och sedan i brödsmulorna.
10. Doppa sedan jalapeñon i ägg och brödsmulor en gång till.
11. Värm upp oljan i en tjockbottnad kastrull till 150-160 grader.
12. Lägg ner några jalapeños åt gången i den heta oljan.
13. Fritera ca 1 minut eller tills de blir gyllenbruna.
14. Låt rinna av på hushållspapper.
15. Serveras varma, men är smaskiga kalla också.

Tre stycken olika recept provades med följande resultat.

Ett googlat recept från ICA visade sig smaka mest skit. För mycket vinäger och ingen direkt utpräglad annat smak som föll Pappa på läppen. Denna rekommenderas följaktligen inte.

De två andra är ganska modifierade varianter från ett annat recept jag hittade på webben. Detta recept ger två olika inläggningar; en potent med massor av hetta, den andra en fuskvariant med färdig kryddblandning. Bägge blev supergoda.

Är det någon som är sugen på att testa kommer här hur jag gjorde…..

Söderslättmarinerad vitlök

Jag skördar mina lökar när de tre understa blasten vissnat, då har den fortfarande tillräckligt med lager kvar för att säkra en lång förvaring.

Då jag har ganska lerig jord här på Söderslätt är det som sagt ytterst skitiga lökar som tas upp. På grund av detta tillämpar jag den famösa plaskbaljeprincipen…… och tvättar dem i vattenbad då jag samtidigt skalar av de 2-3 yttersta skikten som ändå vissnat. Detta gör att de blir rena a granna å glo på när de senare ska pryda våra köksregioner under all mörka månader som komma skall.

Rötterna och blasten får vara kvar under torkningen (eller som det så fint heter på engelska – the curing) då det lär ge lökarna bättre lagringsduglighet. Förmodligen suger lökarna åt sig en massa goda safter och energi från iallafall blasten innan dessa torkar och därmed får löken en bättre motståndskraft mot röta och uttorkning.

När de är rena och fina (och blöta) har jag tidigare lagt dem på en ram av hönsnät som hänger under ett plasttak med bra luftcirkulation. Detta året har jag för stor skörd för att alla ska få plats på nätet, så jag har även gjordt knippen som hängdes upp under samma tak. De brukar få ligga på tork under två, tre veckor innan jag gör vid dem för slutförvaring genom att antingen fläta dem eller hänga upp dem i knippen. Rötterna friseras till genom att klippa av dem ca 1-2 cm från lökens bas.

Den absolut minsta men utan tvekan den absolut mest spännande av mina 50+ sorter – Capsicum Galapagoense. Enligt uppgift den mest ovanliga av chilisorterna/arterna. Den finns endast på Galapagosöarna och jag läste någonstans att den kanske inte ens finns där längre. Från denna kommer jag att ta till vara alla fröerna från för att säkra genbanken. Vet inte om den är mottaglig för korsbefruktning, men den blir vi väl varse. Jag har två plantor som bägge har mängder med frukt.

Capsicum Galapagoense – mindre än en gul ärta

Sexy name of PI 585262

Aji Limon (egenimporterad från Peru)

Santa Fe Grande

Aji Cristal (också egenimport från Peru)

Peter (Penis) Pepper

Hyper Pube (CAP217)

…och terassens fyrverkeri och blickfång – CAP 1546

Det började med att jag gått och sneglat åt den delen av markerna som går under epitetet “Ängen” eller “Rogges (hundens) toa”. Jag ville bryta upp ytterligare ett ordentligt trädgårdsland på 400-500 m2. Det kändes som ett oöverstigligt projekt med tanke på hur lång tid det tog att bryta upp det lilla jag redan har.

Grannen hade frågat mig förra hösten om jag visste någon som hade grisar då han ville ge sin sambo två kultingar i present(!). Jag sammanförde honom med en bekant som odlar grisar professionellt och det blev affär. Till grannes stora förvåning var hans sambo lagom road(?) och han fick ta hand om dem själv. Efter ett tag var hela hans hage totalt rensad på grönt och det enda som återstod var att köpa torrfoder för dyra pengar och göda dem med. De små näpna kultingarna hade nu blivit två stora damer på 120 pannor plus och höll på att äta honom ur huset.

Då tänkte jag att jag kunde låna dem över sommaren för att böka runt i min frodiga (läs tistlar, okänt ogräs och högt ängsgräs) trädgård. Grannen köpte idén och elstängsel och pålar lånades av nämnda granne. Efter ett par dagar hade jag byggt en inhägnad som bestod av den del jag vill ha som grönsaksland. Efter ytterligare en dag hade vi byggt ett skjul och fyllt det med ett tjockt täcke halm åt de två “små” näpna 120+ kg’s suggorna.

Sen var det dags att ta tag i transporten. Hur fan flyttar man ett kvarts ton bångstyrigt bacon? Grisbonden rådfrågades och ett släp med ramp, ett par skivor att styra fläsket med och sist med inte minst oömma kläder var hans recept.

Sagt och gjort… Vi kallade in en tredje granne med familj och sen blev det vilda västern. Ut med suggorna från den gamla inhägnaden och försöka få dem i riktning mot släpet. Feta suggor flyttas inte om de inte själv vill det, kan meddelas.

Efter en bra stund och helt genomsvettiga kom vi på hur vi skulle göra och vi lyckades faktiskt få upp dem på grannens släp. Grannen fick stå kvar på släpet under transporten och allt gick bra.

Väl hemma hemma på chilifarmen ville de inte gå av släpet då vi hade slängt upp alldeles för mycket grisamad och där var ju mer kvar, men efter idogt lockande och pockande fick vi en att stiga av och styra kosan in i trädgården.

Den kom bara en meter innan den fick den syn på Christins rabatter med blommor och började mumsa. Jag fick en mycket bestämd uppmaning av sambon att få bort julskinkan från hennes blommor och insåg det kloka i att ta striden med suggan istället för sambon. En lätt spark i rumpan (grisens, inte sambons) hade avsedd effekt och den lommade vidare i något så när rätt riktning.

Efter ett hårt pass löpning, stretching, fösning och dragkamp och en uppsjö av rop och skratt, lyckades vi få in bägge suggorna i deras nya hage. Tyvärr gick rutten via jordgubbslandet, men vad gör det, nu var det ju succé.

En klar win-win-win-win situation.

- Grannen sparar flera tusenlappar i månaden på att inte behöva köpa dyr mat
- Grisarna har det superbra på sommarkollot
- Ungarna älskar att slänga till suggorna överblivna potatisskal och annat gottis som blir över i hushållet.
- sist men inte minst så slipper jag gräva upp hela ängen för hand och jag får till och med gödslat av bara farten.

Här är lite dokumentation hur det såg ut när vi fick hem dem och efter ca tre veckor fram tills dagens datum.

Några veckor till och hela hagen lär vara klar för plogen (efter Irusen så klart)

———————————

Morgonen efter dagen före.

Ca tre veckor efter premiären. Hade vi inte skämt bort dem med en massa goda rester hade landet varit ännu mer bökat, men det gör inget att det tar tid.

Click here to view the embedded video.

Kompisen som lockade mig i fördärvet (inlägg nedan) lyckades hitta en som var till salu i Skurup. Den köptes omedelbums. Vi lyckades även samma dag hitta en vagn i Eslöv som kunde modifieras till att passa denna traktor. Ungarna älskar den och åker gärna i vagnen, men jag ser även massor av andra användningsområden den kan nyttjas till.

En av anledningarna för att införskaffa detta ohyggligt charmiga gjutjärnsmonster är mitt nya projekt. Jag håller på att utöka trädgårdslandet med ytterligare 500-600 m2  (mer om detta pågående projekt kommer i ett annat inlägg mycket snart) och då marken är en igenvuxen gräsmatta/äng och jag en latmak, vill jag inte jobba mer än nödvändigt. Iof skulle jag behöva handgräva detta för att bli av med några kilo Jan, men det får bli en annan gång.

Nu följde det tyvärr inte med några tillbehör till 1200:an, med det kommer att införskaffas så fort jag hittar något. Problemet är inte att det inte finns grejor i ladorna, det är istället så att folk inte annonserar ut det. Är det någon som vet var man kan få tag i tillbehör så hör av er. Även själva maskiner är av intresse då det alltid kommer att behövas reservdelar.

Det jag först och främst behöver är en jordfräs, vändplog, potatiskupare, harv och slåtterbalk. I andra hand snöblad/snöslunga, snökedjor till hjulen.

Andra tillbehör som sopaggregat, gräsklippare, harv, sulky, etc. finns också att få tag i.

Nedan med ljud och rörliga bilder

Click here to view the embedded video.

De största är ca 30 mm. Sorten är mandelpotatis.

Nu är det nog inte så att det är tomater, det bara ser ut som det, men är det någon av mina visa och kloka läsare som kan upplysa mig mer? Jag har läst att de är giftiga och att man kanske kan ta frö från dem, stämmer detta.

Annan kuriosa emottages gärna gällande detta för mig nya och underliga fenomen.